Jag tänker inte gå in på vad kroppsspråket betyder i någon vidare utsträckning, utan endast upplysa om att det betyder något. Vissa detaljer i vårt kroppsspråk kan uppfattas på en rad olika sätt hos motparten. Ett exempel är min käre far, som ibland brukar skratta när han är pressad i en diskussion. För en utomstående kan det ju te sig arrogant och fult. Skrattet är dock, enligt hans egen utsago, ett uttryck för nervositet. Han var inte medveten om att han skrattade i vissa olämpliga situationer innan någon av hans arbetskamrater upplyste honom om det för många år sedan. Han har inte förändrat lyckats förändra det beteendet än.
Det är ju svårt att analysera sina egna egenheter, så ibland kan vi behöva stöd på vägen. Upplysningen om vad vi gör är första steget att försöka förändra beteendet. Först då kan vi börja analysera informationen och fundera ut strategier för att agera på nya sätt och hitta nya lösningar. Beakta dock att kroppsspråk är något som är väldigt tätt sammankopplat med vår personlighet och den vi är, vilket innebär att det kan vara jobbigt och otrevligt att möta den bild som ovärlden har om oss. Vad skulle Angela Merkel säga om jag sade åt henne att sluta använda superlim på fingertopparna, exempelvis? Nyttjandet av kroppsspråket är dock en viktig del i vissa väldigt viktiga situationer, som en anställningsintervju. För att hitta en balans mellan sitt "vanliga" kroppsspråk och ett "korrekt" dito är mitt förslag träning, träning och sedan kontemplation.
- Vad gör du?
- Hur gör du det?
- Vad vill du göra?
- Hur kan du förändra det?
För egen del står min största utmaning när det gäller kroppsspråk i att inte gäspa så stort och låta sådär skönt som en blåval ("Oooooaaaaahhhh..."). Det är tydligen ouppfostrat att göra så, fick jag höra. Och jag blev sur.
