Prestigelös

Du är prestigelös, framåt och driven.

- Platsannons från Proffice

Jag är tveksam och funderar på vad ordet prestigelös egentligen innebär. Jag skulle tro att det i kontexten ovan syftar på någon som inte är högfärdig eller ute efter status. Men samtidigt lämnar ordet prestigelös en besk eftersmak. Först och främst är ju själva innebörden i ordet otydligt. Själv har svårt att tänka mig en prestigelös person som är framåt och driven, då det - i mina ögon - ofta är karakteristiskt för en karriärlysten person. För det andra är prestigelös ett så kallat "buzz word" som är populärt och används just av den anledningen - inte för själva innebörden i ordet.

Jag såg att en lämplig översättning av prestigelös på engelska skulle kunna vara "able team worker", vilket ju är en god egenskap att använda i platsannonser såväl som CV. Men prestigelös... Jag är tveksam.

En tanke om kroppsspråk

Jag tänker inte gå in på vad kroppsspråket betyder i någon vidare utsträckning, utan endast upplysa om att det betyder något. Vissa detaljer i vårt kroppsspråk kan uppfattas på en rad olika sätt hos motparten. Ett exempel är min käre far, som ibland brukar skratta när han är pressad i en diskussion. För en utomstående kan det ju te sig arrogant och fult. Skrattet är dock, enligt hans egen utsago, ett uttryck för nervositet. Han var inte medveten om att han skrattade i vissa olämpliga situationer innan någon av hans arbetskamrater upplyste honom om det för många år sedan. Han har inte förändrat lyckats förändra det beteendet än.

Det är ju svårt att analysera sina egna egenheter, så ibland kan vi behöva stöd på vägen. Upplysningen om vad vi gör är första steget att försöka förändra beteendet. Först då kan vi börja analysera informationen och fundera ut strategier för att agera på nya sätt och hitta nya lösningar. Beakta dock att kroppsspråk är något som är väldigt tätt sammankopplat med vår personlighet och den vi är, vilket innebär att det kan vara jobbigt och otrevligt att möta den bild som ovärlden har om oss. Vad skulle Angela Merkel säga om jag sade åt henne att sluta använda superlim på fingertopparna, exempelvis? Nyttjandet av kroppsspråket är dock en viktig del i vissa väldigt viktiga situationer, som en anställningsintervju. För att hitta en balans mellan sitt "vanliga" kroppsspråk och ett "korrekt" dito är mitt förslag träning, träning och sedan kontemplation.

• Vad gör du?
• Hur gör du det?
• Vad vill du göra?
• Hur kan du förändra det?

För egen del står min största utmaning när det gäller kroppsspråk i att inte gäspa så stort och låta sådär skönt som en blåval ("Oooooaaaaahhhh..."). Det är tydligen ouppfostrat att göra så, fick jag höra. Och jag blev sur.

Jag hittade en helt värdelös arbetsplats!

Severins möbler i Jönköping har systematiskt använt lappar för att "kommunicera" med sina anställda. Grova kränkningar, trakasserier och hög personalomsättning (någon som är förvånad?) har fått de anställda att sammanställa en redogörelse som de skickat till Arbetsmiljöverket. Jag ställer mig frågande till hur VD, som uppenbarligen varit väldigt aktiv i "kommunikationen", motiverar denna behandling?

Min första tanke är vilken inspirerande uppgift det skulle vara att få ansvaret för personalpolitiken på Severins möbler och se ifall tillbörliga åtgärder skulle få effekt på försäljnings- och produktionsvolymer. Det är klarlagt sedan sena 1930-talet att bland annat motivation har en direkt påverkan på människors produktionsförmåga. Två andra faktorer, som inte direkt verkar finnas hos Severins, är tvåvägskommunikation mellan chefer och anställda, samt ett sammanhängande ledarskap som förmedlar mål och med målen överensstämmande beslut.

Jag hittade en spännande arbetsplats!

För att anknyta till inlägget nedan, så hittade jag några genuint spännande arbetsplatser - åtminstone designmässigt. Det ger naturligtvis ett bra intryck när designen på arbetsplatsen överensstämmer med den kultur som organisationen förmedlar. Sen måste man ju ställa sig frågan: vem skulle inte vilja jobba med pingisbord, fotbollsspel, fruktkorgar, fiskdammar och annat bakom ryggen? Det kanske gör underverk för motivationen.

Google brukar ju lyftas fram som den verkliga pionjären inom kreativa arbetsplatser. Jag måste hålla med. Det här ser åtminstone väldigt gemytligt ut!

Andra spännande arbetsplatser finns på: http://www.officedesigngallery.com

Spännande jobb

Är du sugen att jobba för ett spännande statligt verk? Eller söka en spännande administrativ tjänst? Självklart!

Nej... "Spännande" förefaller vara ett väldigt dåligt försök att sälja sin platsannons. Man kan nästan se personalavdelningen i deras desperata kamp för att hitta rätt adjektiv, som kommer att få den perfekta kandidaten att söka tjänsten.

-"Fan, den här administrativa tjänsten är ju jävligt spännande... Lika bra att skriva det, eftersom administratörerna ändå alltid är äventyrslystna spänningssökare!"

Mitt förslag till arbetsgivarna är att lägga värderingarna om tjänsten i de arbetssökandes händer, och istället fokusera på att beskriva tjänsten och arbetsplatsen på ett korrekt sätt. Eller säger verkligen "ett spännande statligt verk i city" någonting, över huvud taget?

Om "quick fixes"

Om du mot förmodan har läst om Du är unik!, så har du läst följande:

Om du söker snabb förändring eller en "quick fix" kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Drömjobbet, de dyra prylarna och statusen är tyvärr inget som har någon plats på bloggen. Skälet är enkelt: det finns inga genvägar till framgång.

Nej, det finns inga genvägar alls. Människan är relativt obenägen till förändring. Att ändra på vårt faktiska beteende är en process som tar tid och kräver energi. Vad händer exempelvis när det snöar mer än vanligt och kylan biter i? Tågen står stilla och kollektivtrafiken har brakat ihop. Du måste hitta en ny väg att göra saker och ting på. Jobbigt, om än bara för några dagar.

Varför kan man då inte hoppas på snabba lösningar?

Det kan man naturligtvis göra. Ett bra exempel på yttre stimulans som (försöker) motivera oss att ändra på vårt beteende är nyårslöftet. Varje år intalar man sig att nu! Det är nu det gäller att sluta röka, börja träna, etc. Sen kommer bakslaget. Våra invanda beteendemönster sitter som berget; allt går per automatik. Men ibland kanske de snabba lösningarna till och med fungerar? Eventuellt, tack vare någonting som heter tur, eller arv, eller... Det får bli en senare diskussion.

Däremot finns det många intressanta sätt att förändra sina tankar och sitt beteende på, men dessa låter jag läsaren fundera över själv.

Bemanningsföretag

Bemanningsföretagen, serie i massor av delar

Min avsikt med serien om bemanningsföretagen är att ge min syn på några utvalda kriterier, för att slutligen kora en vinnare, som uppenbarligen är bäst. Skämt åsido - alla åsikter jag luftar är högst personliga, men jag tänker belägga dem så gott det går. Kriterierna för bedömningen är:

• Grafisk layout: går det att navigera på hemsidan? Är den tilltalande?
• Jobbsökande: vilka alternativ finns för urval av jobb? Är framställningen och sökprocessen naturlig?
• Bilden av företaget: vilken image vill företaget förmedla? Vilken bild får jag av företaget?

Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att det finns extremt stora skillnader mellan de olika företagen och deras hemsidor. Men det visste du kanske, eftersom du uppdaterar Monster.com var 15:e minut. Eller var det Facebook? Hur som helst, först ut är...

Någon gång skall vara den första...

Jag är unik, alltså, om jag ska tro den här bloggens budskap. Ingenting underligt med det, förutom att det är väldigt jobbigt att vara unik ibland...

Exempelvis önskar jag att det emellanåt fanns standardiserade personliga brev, eftersom det tar sådan tid och energi att komponera dem. Till syvende och sist känns det ändå som att man har missat hälften av det man tänkte innefatta från början, men har använt dubbelt så mycket text för att göra det.

Dagens heta tips:

När du har skrivit ditt personliga brev, se till att be någon läsa det och komma med synpunkter. Det spelar ingen roll hur perfekt du tycker att det är. Det innehåller ändå någonting som kan diskuteras. Beakta också följderna av att någon annan läser ditt brev. Du får utstå skärskådning.

Det är jobbigt eftersom du tvingas se dig själv utifrån det perspektiv som din vän har när denna läser brevet. En positiv aspekt av problematiken är dock att du tränar dig själv att tänka på din person och dina egenskaper från andra perspektiv än du vanligen gör. Dessutom är "uppvisandet" av dig själv ett steg i en lång process för att inte skämmas för vem du är.